googleanalytics

onsdag 17 september 2014

Stressen som uppstår...

...när man tror att mobilen är borta och man inser att ALLA, verkligen ALLA bilder och filmer från när O var nyfödd finns där. Jag har länge tänkt spara över dem till datorn, men inte kommit mig för. 

Vad var det då som hände? Jo vi hade varit på babysång i Harmånger idag på förmiddagen (mer om detta en annan gång) och när jag skulle sätta in O i bilen, lägger jag mobilen på biltaket (lärdom gör aldrig om detta!). Sedan sätter jag mig i bilen och kör hemåt, när vi kommit halvvägs börjar jag sakna mobilen och tittar mig omkring men ser den inte. Jag stannar och kollar igenom bilen, men den är inte där --> paniken! Då drar jag mig till minnes att jag lade den på biltaket (den ligger förstås inte kvar där), med andan i halsen kör jag tillbaka i ilfart och kollar under tiden ut över vägen om den ligger
kraschad någonstans. 

När vi kommer tillbaka till Harmånger möts vi av två tjejer som varit på babysången som precis ska ringa min mobil, när jag hittar den! Puh, jag hade tydligen förflyttat mobilen från taket till O's skötväskan och jag känner mig förevigt tacksam för detta. Från att ha varit världens olyckligaste person till världens lyckligaste gick på bara några ynka minuter. Jag ser detta som ett tecken och ska nu på direkten föra över alla bilder som jag har i mobilen, innan jag tappar den på riktigt (förhoppningsvis slipper jag detta men man kan ju aldrig vara säker).


Kanske dags att köpa mig en mobilväska att alltid ha runt halsen? Eller helt enkelt kanske börja ha lite bättre koll på den? Har ni råkat ut för nåt liknande?

Nu släpper jag "dig" aldrig kära mobil


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar