Helgen har varit fantastiskt ur ett sömnperspektiv, har ju som jag tidigare skrivit legat på minus på sömnkontot. Nu i helgen har jag lyckats komma i fas på den fronten. Under fredag- och lördag natt förflyttade sig en trött och sliten mamma till Othilias rum (hon sover fortfarande i vårt rum i sin spjälis). Jag sov som en stock rent ut sagt och vaknade inte ens av O's skrik vid tretiden (då hon vaknar för att fylla på sitt matförråd). Kanske inte så konstigt att en inte vaknade, med tanke på hur sliten en kan vara efter sex månaders bristfällig sömn. Ganska galet att tänka på hur jag tidigare varit extremt beroende av mycket sömn och inte funkat som människa om jag sovit dåligt och hur nu kroppen ställt in sig att funka ändå.
Att sova i eget rum är inget som jag tänkt börja med på heltid (herregud vad tråkigt, jag tycker det är mysigast att sova med P (och O såklart)). Att sova i rummet bredvid i två nätter kändes förstås också trist och lite konstigt, för det är ju så mysigt att ha O nära och höra hennes gulliga grymtningar och snarkningar. Men att ibland få chansen att sova ut gör en ju till en bättre, positivare och mer närvarande mamma som orkar vara glad och busa med sin bebis. Så nu är jag alltså på banan igen och är redo (ja eller redo och redo är ju en definitionsfråga) för kommande nätter med avbruten sömn!
%2Bkopia%2B3.JPG) |
| Bjussar på en suddig bild på en utvilad mama |
|
|
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar