...när man vaknar vid sex-tiden på morgonen och dottern inte ligger bredvid oss i sängen, där vi lade henne när hon somnade vid elva tiden igår kväll. Hittar henne efter någon sekund, nere vid fotändan med huvudet neråt. Hon låg därnere och sussade och hade alltså vänt sig om i sängen och ålat sig neråt och var endast någon millimeter från att ramla ur sängen (sjukt läskigt). Känner mig sjukt tacksam att jag vaknade och märkte detta, annars hade hon troligen ramlat ur sängen och slagit sig (usch så hemskt). Fångade upp henne och lade henne tillrätta igen mellan oss och bullade upp mängder av kuddar nedanf
ör henne så att inte samma sak skulle upprepas. Spontana tanken just nu: nu är det allt dags att hon på allvar lär sig sova i sin egen säng igen, trots att man lägger kuddhinder så vet man ju inte om hon lär sig kräla över dem.
Att somna i egen säng funkar däremot inte, utan då får vi börja få henne att somna i vår säng och sedan lyfta över henne till spjälisen efter en stund. Allra bäst somnar hon i vagnen, man vet att hon sover riktigt djupt och göttigt när hon har händerna upp ovanför huvudet som hon har nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar