Gudagåvan- Skype

Idag är en sådan där dag då jag känner mig otroligt ledsen över att min (vår) familj bor 30/50-tals mil ifrån mig/oss. Eller så kan man se det som min mamma: "det är ju ni som har valt att bosätta er där ni bor" (dvs i en liten kommun i norra Hälsingland, där vi inte har någon som helst anknytning till).

Visst har vi börjat lära känna många fina vänner här på orten, vilket har medfört att vi trivs otroligt bra här. Sedan har vi bara en timmes bilfärd till Sundsvall, där vi har många vänner och P's föräldrar, vilket känns skönt. Men det känns fortfarande otroligt tråkigt att inte kunna träffa min mamma, pappa, bror och mina barndomskompisar (mfl) när helst en känner för det. Särskilt tråkigt är det dessutom att de inte har möjlighet att träffa O kontinuerligt, i och med att det händer så mycket hela tiden. I och för sig så när de/vi väl träffas, blir det ju flera dagar i sträck. Men tänk vad mysigt det vore att kunna spontanträffa dem, ta en promenad eller fika tillsammans.

Tacka vet jag därför Skype, då det nästan känns som att man träffas på riktigt. Vad skulle man ta sig till utan Skype? Vi skypar dagligen med O's mormor (min mamma), vilket är uppskattat hos både stor och liten.

  

Man kan till och med leka titt-ut och andra lekar via Skype :)