En stor klapp på axeln

Igår åkte träningskläderna på för det vankades löpning, motigt så nånting att ta sig iväg och de första tio minutrarna höll man på att avlida men jag kämpade på ändå. Sedan när andra andningen kom blev det magiskt, benen ville inte stanna konstant (som vid tidigare löppass) utan ville friskt springa vidare och det hemska flåset var som bortblåst. Motivationen var alltså på topp och på flera ställen längs min löparsträcka sprang jag en extrasträcka för att jag orkade och ville. Totalt sett så blev det en tur på 5,6 kilometer, minns inte sist jag sprang så långt? Sjukt stolt över mig själv.

Jag säger bara --> så himla härligt, kände mig som en ny människa efteråt (fastän en sjukt mycket tröttare människa). Detta ska fortsättas, tanken är att det blir ett löparpass och ett bodypumppass/ vecka och givetvis promenader på det. Man kan tycka att detta inlägg må vara egocentriskt och skrytigt, men ibland förtjänar man en stor klapp på axeln.